Det här fina gamla torpet har klarat sig genom alla år från
att bli “sönderrenoverat”. Det är annars vanligt att man ser torp som
har tagit stor skada av renoveringar gjorda under mitten av 1900-talet där man
har isolerat med mineralull eller lagt plastmattor på plankgolven. Detta torp
hade till och med den gamla rosafärgade lerkliningen kvar på insidan av timmerstommen bakom
två lager panel och mängder av tapetlager. Det verkar också som att mullbänken
är intakt under trägolvet, som tyvärr inte är det ursprungliga. Kanske går det
att behålla samma grund i några hundra år till? Vi får se när hela golvet har
tagits bort.

Men trots allt har man begått ett misstag under den tid när man
tyckte att betong var lösningen på alla problem i husgrunder. Runt hela huset
går en betongsockel utanför grundstenarna. Denna har hållit fukten kvar i
syllstocken på söderväggen och skapat ett hemtrevligt klimat åt insekter.
Skogsmyror i det här fallet. De har ätit upp precis allt virke under ett
fönster och lämnat ett hål efter sig. Eftersom hål har dålig bärkraft har
väggen sjunkit ihop rejält.

Efter att ha pressat upp väggen med domkrafter tog jag bort de
rötskadade och halvt uppätna stockarna. Sedan timrade jag upp fyra varv med nya
stockar. Dessa skarvades sedan in i den befintliga väggen. Ett par
halvsulningar behövdes också göras längre upp på väggen. När de nya fönstergåtarna
tillverkats och satts i kunde slutligen fönstret monteras tillbaka.

Huruvida det finns fler syllar som behöver bytas eller lagas
är under utredning.